Råttfångaren i Hameln
Jag fick under mina tio år i förortens barnomsorg en vägledning direkt tilltalad. En kritik
Jag måste tänka på barns säkerhet.
Problemet var att jag inte lät barnen gå på led de 100 meterna på den bilfria gångvägen till områdets badhus. Och detta väckte anstöt hos en del invandrargrupper. Barnen släpptes för fritt.
Och denna kritik är allvarlig. Den kan påverka priset på the, kaffe och bensin på världsmarknaden. Och socker.
Detta måste vi ta fasta på.
Simskolan
Barnen skuttar fritt 100 meter fram till badhusets dörr. Där är det stopp och två led formeras. Ett pojkled och ett flickled. Den vuxne öppnar dörren och man går fram till badhusfröken som ger blåa nycklar till pojkarna och röda till flickorna. Man är artig och munter.
Man går till omklädningsrummet, duschar och tar på sig badkläder går ut och sätter sig på en särskild bänk. När den vuxne kommer får man hoppa i den 80 cm djupa bassängen utan simdyna. Är det simskolefröken är man positiv och läraktig, då blir man omtyckt. Och detta är en viktig kunskap inför kommande liv. Att vara omtyckte för att man är anpassad. Man vet hur man gör på ett badhus. Utan att ramla, utan att drunkna och utan att bråka med personalen.
Då är man säker på sig själv.
För att ytterligare förstärka säkerheten i barnens miljö vill jag nu peka på vissa fenomen i samhället.
I malmö har råttan introducerats i vissa nedåtgående miljöer. Malmöborna har lärt sig och fått prova på hur det är att följa efter en särskild person, genom olika spionlekar. Badhusen har introducerats och man har fått busa i omklädningsrummen, och kissa i bassängen, och simskola. Havet har introducerats och man har fått snattat livbojen man har fått instruktionen om att om man går för långt ut, hamnar man i ett annat land. I malm har man olika musikarrangemang under sommaren så olika musikinstrument har visats upp. Och genom olika promenader i malmö har man introducerat olika tidsepoker.
Så nu kan den outbildade daghemsfröken från främmande land, lugnt öppna sagoboken och läsa Råttfångaren från hameln och läsa en tysk folksaga för barnen, och denna saga är en symbolisk narrativ fabel som inte är en instruktion och inte skall tolkas konkret. Detta förstår alla barn intuitivt.
Att en saga har en annan betydelse än en skolbok. Det förstår barnen men det förstår inte du.
Varför skall man då läsa för barn.
Ton och kroppshållning förstärker sagan.
Man övar språket, man låter barnen höra svenska språkets satsmelodi. Man får ökat ordförråd och empati.
Och för säkerhetsskull får vi ta det försiktigt steg för steg, inte för barnens skull utan för den outbildade daghemsfröken som inte riktigt kan förklara varför hon inte vill läsa för barnen.
Genom sagan kan man stärka individen, man kan ge förebilder att råttfångaren kunde minsann, och då kanske jag också kan, ta en tillsägelse om att bete mig vid matbordet utan att daghemsfröken skall utsättas för repressalier. Man stärker individen och låter den inte falla in i offrets roll.
Repressalien kan leda till en stulen cykel, som kompensation. Man blev ledsen och måste tröstas med en grej.
För säkerhets skull.
När pappan på gården har vattenkrig med tonåringar, rastlösa och överenergiska tonåringar, så kan detta få konsekvenser att en kvinna ringer till främmande land och meddelar att tvååringen född i Sverige har flashbacks och posttraumatisk stress från ett krig tvååringen aldrig har upplevt.
Vi måste tänka på barns säkerhet.
Och med skenhelighet och dubbelmoral skall vi fostra våra barn utan att säga till.
För att ytterligare förstärka säkerheten, säkerhetsaspekten så uppmanar jag alla krigsspels tillverkare av datorspel att ha knutna rosetter på kängorna. För säkerhets skull. Och att man skjuter två skott i fienden för säkerhets skull. På datorn. Krigsspelen på datorn spelas av små barn, alla vet.
Och man kan inte marschera med oknutna kängor alla vet, man snubblar och slår sig, och blir ledsen.
Och nu kan vi återknyta till början. Barnen skuttar 100 meter på den bilfria gången till simskolan.
