tisdag 12 april 2011

presentation> ett utdrag ur min bok…

Under mina år i Göteborg upplevde jag ett moraliskt förfall som jag inte trodde var möjligt i moderna tid. Hur människor succesivt tillåter sig mer och mer, utan betänkligheter, och utan samvete.

Jag beslutade mig för att skriva en bok om kristen etik och för att få en jämförelse reste jag i Östeuropa, som enligt egen utsaga är ”hard guys”.

Definition på moraliskt förfall

Samuel huntington s 399 civilisationernas kamp

Problemen med moraliskt förfall, kulturellt självmord och politisk oenighet i väst är ett långt större problem än ekonomin och demografin. Bland ofta framhållna exempel på moraliskt förfall finns:

· Ökat asocialt beteende som brottslighet, narkotikamissbruk och våld i största allmänhet

· Familjens förfall, fler skilsmässor, barn födda utom äktenskapet, tonårsgraviditeter och familjer med bara en förälder

· Åtminstone i USA nedgång i ”socialt kapital”, det vill säga deltagande i frivilligorganisationer och solidaritet mellan människor kopplad till ett sådant medlemskap

· Allmän försvagning av ”arbetsmoralen” och uppkomsten av en njutningskultur

· Minskad benägenhet att lära sig och ägna sig åt intellektuella aktiviteter, vilken i USA visar sig att barn presterar sämre i skolan.

Boken är uppbyggd runt de sju dödssynderna där jag resonerar i tre steg runt en berättelse

Berättelse som skall fungera som ett exempel

Fragmentet som fungerar som första intryck, första reaktionen

Fraktalen som fungerar som en analys, i ett större perspektiv, och hur det påverkar samhället.

Följande utdrag är fragment> balans och skall ingå i likgiltighet

Fragment>Balans

Vad är balans, vad är en balanserad människa?

När en människa är i total balans kan man möta en förnedrad människa och nå ända ända fram.

Hur definierar man balans?

Kropp och själ i harmoni. Ett emotionellt tillstånd av icke-varandet. När inget stör kan man fokusera mötet. Man äger sin kropp. Inga komplex man måste dölja. Inga mål man måste leva upp till. Man har ingen baktanke med mötet. Man bara är frisk, och tänker inte på sin kropp eller hur ser jag ut. Man tycker ingenting och man värderar ingenting. Man står på egna ben, klarar sig själv och förväntar sig det samma av den man möter. Man förmedlar en känsla av tillförsikt och egenvärde utan att briljera och då når man fram, ända fram.

Vem är förnedrad?

I ett möte kan man mötas som jämlikar eller jag är bättre och du är sämre än jag. Man lägger in en värdering i personen, man rangordnar personens status i förhållande till sig själv.

Det är naturligt i vissa kulturer men oförskämt i andra kulturer. Det kan vara svårt att veta.

Rangordningen i de olika kulturerna baseras på olika egenskaper; klokhet, ekonomi, barnantal, gift eller ogift osv.

Det finns de som vill skaffa sig ett övertag i mötet, genom att agera aggressivt, offensivt, och detta får konsekvenser för innehållet i mötet.

En ambulansförare behöver aldrig markera sitt övertag. Det ligger i sakens natur att han eller hon är starkare. Den personen behöver skapa ett förtroende i mötet, en tillit. Och för att skapa förtroende och tillit med en främmande människa har man fyra sekunder.

På dessa fyra sekunder bestämmer personen om det finns kontakt, tillit eller ovärdighet. Det kan gå att reparera men oftast är det dessa fyra sekunder som avgör fortsatt relation.

Det är tänkvärt.

Om man går in med en offensiv, utmanande attityd så uppfattas detta som man vill ha en kamp. Man vill se vad den andre går för. Man vill slåss.

Och det finns ”kärlek börjar alltid med bråk”.” Känna varandra på pulsen ”, och detta kan fungera hos två fyraåriga pojkar som börjat samma dagisgrupp eller på gården när den nyinflyttade skall markera sin position.

Men på pendeltåget, tunnelbanan eller i affären verkar detta kanske ålderdomligt och lite primitivt. I dagens samhälle rör man sig inom olika miljöer, grupper och företeelser och detta innebär att de fyra sekunderna får en annan betydelse än en livslång relation.

Och ändå förekommer detta. Särskilt i mötet man och kvinna.

Och nu bir det obegripligt varför man egentligen gör så, när man får det presenterat för sig.

Och detta är slitigt. Det är svårt att hela tiden markera jag vill inte kämpa med dig. Jag vill inte kämpa mot dig. I situationer där man vistas sida vid sida men inte är där av kamratliga skäl, skolgården, fritidsgården, tunnelbanan, köpcentret.

- Jag går inte ut på skolgården för att skaffa mig en vän. Jag har mina klasskamrater och behöver luft.

Var kan man möte en människa med en offensiv och överlägsen attityd och få respekt. I en boxningsarena. Men det kan vi konstatera att det är få personer som boxas i köpcentret för att få en livslång relation med tydliga roller och satta positioner.

Vad kommer denna överlägsna attityd ifrån. Man har ett inlärt beteende. Och har aldrig blivit ifrågasatt varför. Man har aldrig getts möjlighet att analysera sitt möte med omvärlden.

Eller också kan man vara irriterad över något som inte har med mötet att göra, och då är man inte i balans och når inte fram.

Och har man en överlägsen attityd så når man inte fram.

Var kommer förnedringen in. En förnedrad människa. Om du har en överlägsen attityd så vill du förnedra och du når inte fram. Du är ofarlig.

Om du är i total balans, utan värderingar, utan irritation så når du fram, och nu blir syftet intressant.

Vad vill du?. Vill du skada?, vill du hjälpa?, vad vill du?. Och detta kan upplevas som ett större hot än om du sticker hakan i vädret och tittar ner på folk.

Mottagaren måste kunna tolka dig, läsa dig och förstå varför ni möts. Och du har fyra sekunder på dig att visa vad du vill, vem du är och få svaret.

Jag vill inte vara med dig, eller ja, varför inte, jag kan promenera en bit tillsammans med dig. Och i den femte sekunden kommer acceptans av svaret eller protest om svaret är nekande. För det var väl därför du kom fram. För att nå fram, eller?

Bokens upplägg är att i staden guidas av sju personer som i olika möten ger oss en bild av komplexiteten i staden. Varför vi agerar som vi gör. Genom att inte beskriva staden som en fysisk företeelse reducerar jag miljöpåverkan så till vida att du inte kan skylla på dåliga kvarter. Detta betyder inte att den fysiska miljön inte påverkar, men jag fokuserar beteende. Varför agerar vi som vi gör och du får fundera på orsakerna till agerandet. Detta är ingen vetenskaplig undersökning. Det är tvistat och ofta inte logiskt. Men det är.

Staden är god, staden är ond, staden är…..