Vad är politik?
Hur når man fram.
Det beror på. I basen eller på riksnivå.
Jag har bott i många olika typer av områden, med människor med olika förutsättningar och olika kvaliteter och olika behov.
Och fyra på morgonen gör jag min entré.
I gatukök, bensinstationer och kiosker. Där pratar vi om olika saker klockan fyra på morgonen. I kiosken arbetar en person, en vanlig människa, med stora kontaktnät. Han eller hon möter varje dag olika människor i olika positioner.
Och där kan vi styra upp tillfälliga eller bestående behov.
I ekonomiska kriser finns en förtvivlan och detta kan ta olika uttryck. Det mesta sker inom hemmets väggar. då är det lämpligt att det finns någonstans att ta vägen innan man blir misshandlad, eller efter att man blivit misshandlad. Och då vet vi att i den familjen klarar man inte sig själv. Man måste få hjälp.
Och detta kan ske på olika sätt, men om man ser en kvinna stå och skaka , helt förtvivlad klockan tre på morgonen på bensinstationen, så är det så, och då måste man använda sitt stora kontaktnät för så får det inte vara. Eller hur?
Så när jag säger att man måste kunna köpa en ask cigaretter dygnet runt i en stad, så är det inte av egoism eller omedelbar behovstillfredsställelse, utan ligger på en helt annan nivå. Vi skapar en naturlig strategi för hantering av familjer i kris. En enkel och naturlig väg där alla har en tydlig roll, och du som inte har med detta att göra gör andra saker.
Klockan fyra gör jag min entré och klockan sju är jag inte anträffbar. Under dessa tre timmar pratar jag med människor som aldrig skulle öppna munnen i ditt sällskap.
Och det är vi många som gör. Vi finns på udda tider och i udda miljöer, och vi använder språket på ett sådant sätt som det var tänkt, att ändra på det som är fel, att ges förutsättningar att kunna leva efter mänskliga rättigheter, och vi är inte präster och vi är inte mesiga och vi är kristna.
Hur når man fram?
Språket har många bottnar, kan man uttrycka det så. Man säger en sak, man agerar på ett visst sätt. Allt vilar i ett sammanhang som är tidsbundet och rumsbundet. Vi är inga universella sanningar.
Samhällsutvecklingen följer en dialektisk ordning och det är mitt ansvar att se till att jag vet vad som händer i samhället i de sfärer jag befinner mig i. för detta ändamål använder jag vissa verktyg och jag måste tyvärr erkänna att det är inte grannen. Över en kopp kaffe med dammsugaren på golvet och ungarna drar i kylskåpet efter cocacola. Jag erkänner detta.
Klockan fyra gör jag min entré.
