När man som outbildad daghemspersonal sätter sig i en muslimsk daghemsgrupp och med lånad gitarr, utan att kunna spela sjunger alice tegners barnvisor med brytning, det tycker jag är starkt.
Då presenterar man en bild av hur svenska daghem behandlar barn, vilken respekt man visar.
När samme outbildade personal stoppar gruppens simskola, rytmik och badhusbesök för att daghemsbarnen skall vara i huset. Då tycker jag det är riktigt intressant.
Att man i ett bostadsområde där man har policyn att språkgrupper är primärt gå in med åtta barn som talar den outbildade personalens hemspråk och han använder detta språk som huvudspråk, då tycker jag att man skall fundera på vad vi ska ha språket till.
När föräldrarna uppmärksammar barnens område och flyr området, då fattar man att det här inte var bra.
Under denna tid pågick ett krig i forna jugoslaven som började i en ekonomisk kris och urartade till ett religionskrig emellan kristna och muslimer.
Att i denna tid i europa med krucifix i halsen och sin nyupptäckta gudstro våga gå in i en muslimsk barngrupp med åtta små följeslagare, det är fantastiskt. Man häpnar. Och detta utan utbildning, utan tillräckliga språkkunskaper och utan att kunna ett enda dugg om islam eller kulturen i hemlandet, detta skall inte ses som ansvarslöst och dumt. Det skall ses som modigt. Att utan verktyg hantera sitt arbete.
Och detta för att han ville ha något att göra, det var tråkigt att gå hemma. Att arbeta i det mångkulturella samhället innebär att man bör ha en god omvärldsorientering för att inte väcka anstöt. I jugoslaviens krigstillstånd kallas utdrivning av muslimer ”etnisk rensning”. I en fredlig situation med isolering, språkförbistring, diskriminering experiment. Lagen säger att ingen får diskrimineras utifrån kön, etnicitet, religion, ideologi osv. detta gäller barnen inte om personalen har tråkigt hemma eller inte.
När samma personal sakta, sakta påtvingar muslimer griskött blir det hela ett göteborgskt magplask, som de får leva med i fortsättningen. Man kan inte utgå ifrån att omvärlden reagerar bara för att man själv stannat i ett informellt vakuum.
Nu i dessa tider med oroligheter i libyen, egypten är det exakt samma situation. Outb ildad personal provocerar medvetet eller omedvetet muslimska barn i svensk kommunal regi. Vi har religionsfrfihet i sverige och det gäller dem som använder kommunal service. Svensk kommunal service är inte till för att handlingsförlamade outbildade människor skall få något att göra. Förskollärare är ett yrke, inget tidsfördriv. Att arbeta med människor från andra länder innebär att man måste öka kunskapsnivån, inte byta ut en kunskap mot en annan. Man måste ha olika kulturbegrepp och olika religioner i samma huvud. Man måste kunna använda dem i ett jämförande perspektiv. Och man måste ha en tidsreferens och en rumsreferens. Nu händer det grejer i libyen, egypten, afganistan och detta påverkar världens ordning. Detta innebär att svensk kommunal service i neutralitetspolitikens namn måste göra vissa ställningstagande i exakt rätt tillfälle. Man kan inte säga i efterhand, det var inte bra. Då får man dåligt rykte internationellt. För detta pratar man om, utomlands.
Och sedan ka vi stötta denna fantastiska sångstund och inspireras av detta med att i olika färger sjunga populära örhängen i körslaget. Amatörer sjunger från hjärtat och det låter bedrövligt. Men nu är det inte kommunal service, det är TVunderhållning, som folk i brist på annat ka titta på. Tidsfördriv.
