Man säger att skolornas undervisning inte är tillfredställande. Kunskapsnivån sjunker.
Hur är detta möjligt. Är detta sant eller är det något som endast existerar i journalisten huvud.
Jag ger följande bild av en undervisningssituation i en svensk skola.
Ja. Sa den nya fröken, varför är tavlan täckt med symboler. Vem har gjort det.
Inte jag
Inte jag
inte jag, sa alla barnen.
Nej det måste vara någon som vill säga något till oss. Plus, minus, är lika med, multiplikation och division. Fröken suddade ut alla symboler och pratade konstigt. Med en annan röst.
Term plus term ger summa, Term minus term ger differens.
Hela tavlan suddades ut och kvar blev bara dagens datum.
Vad är det för dag idag?
Jo alla barnen visste att det var måndag. En ny arbetsvecka. Så skrev fröken på tavlan.
7 – 1 = 4. Är detta sant, frågade fröken.
Nej sa alla barnen. Det är fel.
Aha, sa fröken ni är i matematikrummet.
Det blev tyst. Är hon inte klok. Vi är i vårt klassrum.
Så här är det sa fröken. Rent matematiskt när vi räknar är detta fel. Men om vi skulle ha teckning och konst skulle detta vara en helt korrekt grafisk bild.
Det är raka linjer och inga rundade hörn. Det är en grafiskt korrekt bild. Men siffrorna är inte sanna.
Men det är snyggt.
Av detta lär vi att samma sak kan tolkas på olika sätt, beroende på vilket rum man är i. och detta kan vara bra att komma ihåg om vi är i ryssland. Där har vi ett kyrilliskt alfabet och det som står på gatuskyltarna är vackra bilder för oss, men har en betydelse för invånarna. Vi är i samma rum men har olika erfarenheter. Vi har olika strategier att tolka en skylt.
Aha, sa barnen. Nu förstod de nästan alltihop. Inte riktigt men det var lite spännande.
Är det matematik eller är det konst på schemat, klockan är kvart över åtta. Det var matematik.
Nu har jag en till sak jag vill fråga. Om det är ishockey på schemat på tisdag och basket på schemat på onsdag och jag står på skridskobanan i basketkläder. Är jag fel.
Ja sa alla barn. Var ligger felet?
Du är i fel rum, sa barnen.
Är det bara så. Jag är rätt klädd men i fel rum.
Du är fel dag. Jag har fel kläder men rätt rum och jag har läst fel på schemat. Då är man dum. Nu räknar vi.
Vi använder samma siffror men ni använder de symboler jag suddade ut från tavlan och jag räknar med andra symboler, men vi använder samma siffror. Det är det som är trixet, beroende på ålder och erfarenhet. Jag har en högre nivå, en högre svårighetsgrad.
Nu knackar vi på matematikdörren och säger
Hallå, får jag komma in
Och så gjorde alla barnen det.
Fragment> tid och rum
Vad gör denna fröken, egentligen?
Hon inför begreppet symbol, tolkning och begreppen tid och rum i barnens ordförråd och hon ger dem en kognitiv förståelse för detta.
Och detta är svåra, abstrakta begrepp, men barnen får en kontext, en referens som de kan förstå, och då förstår de.
De lär sig att rummet är avgörande för tolkningen. Att det finns rätt tolkning och fel tolkning, och att detta är en strategi för hur man agerar. Att bearbeta information.
De lär sig att tiden är avgörande för tolkningen. Att ha gammal information är inte gulligt eller nostalgiskt, det är dumt.
Hon förbereder barnen för livet, hon förbereder barnen för en högre nivå. Och det är detta som är skolans grundidé.
Varför finns det områden som har sämre resultat än andra. Kan det bero på inställning till kunskap? Kan det vara att strategierna för agerandet är från ett annat rum, en annan tid. Kan det vara så?
Och istället för att titta i almanackan och slå upp kartboken, så talar man om för barnen att skolan är tråkig och fröken är dum. Hon kan inget om livet.
Samhället kräver att medborgaren skall kunna läsa, att individen skall kunna bearbeta information och agera utifrån den information man får. Detta krävs av samhället.
Denna dag var det symboler som skulle tolkas i tid och rum. Finns det andra sätt att lära sig symboler?
Fraktal
Tecken i tiden. Det oskrivna språket. De outtalade livsmönstren. De som vi inte kan läsa oss till. De normer som styr gruppen. Informationen har många uttryck, bilder, rubriker, beteende, gester, mimik.
Det blir ett virrvarr av information och det gäller att hitta en linje. Har vi sett det här förut, finns det någon annanstans. Kanske bibeln kan utpekas som exempel. Den skall tolkas. Och tolkningen skall sättas i tid och rum. Kan det vara så. Eller är bibeln korrekt, som skall levas efter strof för strof, sida för sida.
Och skall individen utan styrning själv tolka symboler. Det blir kaos. Kaos bor granne med gud.
Varför säger man så. Kaos bor granne med gud.
Motsatserna söker varandra, eller skall det tolkas i tid. Skall uttrycket tolkas i tid eller i rummet. Kaos bor granne med gud.
Kaos bor inte granne med gud. Så gör man i logiken. Man gör en negation och bevisar den. Då frågar man sig. Men vem bor granne med gud? Och nu börjar man gå vilse. Nu är man på fel spår. Och så gör vi varje gång.
Kaos bor granne med gud
Kaos bor inte granne med gud.
Det är påståendet. Det finns inga spekulationer om någon tredje granne i dessa två meningar. Men i din hjärna finns det en fråga, vem bor granne med gud. Och nu blir det en hel historia om änglar, djävlar och grejer. Men det finns bara i din hjärna inte i påståendet.
Vi ska ha fantasi. Det är bra. Det är mänskligt.
Men vi måste lära oss att kontrollera fakta och fantasi. Att korrekt behandla information. Och utifrån detta bestämma vilket perspektiv vi ska ha, vilken inställning vi ska förmedla till kommande generationer.
Fröken säger inte att basketspelare är dumma, fröken säger inte att ishockeyspelare är dumma, hon säger att den som inte kan läsa schemat är dum. Och detta grundar sig på att vi har obligatorisk läskunnighet i landets och den förmedlas genom obligatorisk skolgång. Och det är hennes yrkeskompetens.
Varför är skolorna inte bra i sverige. Ges lärarna inte möjlighet att utföra sitt arbete. De utbildade lärare som vi har idag.
Har vi andra lärare. Om jag kom till sahara och skulle undervisa berber, ett ökenfolk, jag skulle undervisa barnen till berber på knagglig arabiska och prata om vårtecken, blåsippor och flyttfåglar från mitt hemlands skolundervisning, skulle jag troligen inte bli långvarig i landets skolsystem. Jag skulle uppfattas som oförskämd och inte visa deras barn och deras framtid respekt.
Kan detta vara en orsak. Eller är det inget fel på svenska skolan. Alla barn lär sig det de ska och alla har toppbetyg enligt den dialogpedagogik som används.
