På väg ut till dalarö med SL-bussen funderade jag. Dalarö ligger längst ut på en halvö-
Dalarö ör en riktig skärgårdsupplevelse, men jag tror att de flesta åker båt. Men om man åker buss öppnar sig nya möjligheter.
Södertälj är idag en vuxen stad. Alla barnsjukdomar är förbi och rollerna är satta. Positionerna i det sociala rummet är låsta. Och detta är stagnation. Stagnation är tillbakagång.
Och när jag åkte genom det av EU bestämda jordbrukslandskapet. Kvoterat skog och öppna marker tänkte jag.
Tänk om man kunde bygga den där ekobyn här. Eller små bostäder för att följa trenden. Hitta nya lösningar för barnomsorg, trefamiljsystem t ex.
Tänk om man kunde ha ett bostadsområde inspirerat av arabisk arkitektur.
Tänk om man kunde flytta ut etablerade södertäljfamiljer och få in nya etablerade familjer. Nya möten, ny inspiration och nya möjligheter.
Jag finner den här halvön intressant. Det finns gårdar sommarstugor och villor, och det är bra. Det betyder att avlopp, åretruntvatten och sophantering finns aktuellt. Men är all mark utnyttjad eller är det tråkigt.
Södertälje är en stad i en stagnationsfas, precis som göteborg, och här får informella sektorn fäste, och det vill vi inte.
Så tänkte kanske skulle man köpa en lägenhet i södertälje bli kommunal opportunist.
Men dalarö är ett kulturhistoriskt skärgårdsarv och med strandhotell och glasveranda och grosshandlarvillor och solnedgång. Så svenskt faktiskt.
