I Malmö bor många östeuropéer. Man säger hej till en polack som bor i samma trappuppgång och känner sig internationell.
När man reser i Östeuropa möter man olika typer av människor, från olika samhällsklasser. Det får man tåla.
Men man måste också tåla att hotellpersonalen inte riktigt har begrepp om sin yrkesroll. Man vill gärna vara familjär. Man vill gärna snoka och ta reda på mer. Man är inte understimulerad, det finns att göra. Man är lärd att ta reda på intrikata hemligheter som man kan skvallra om. Och det är klart att då ska de få det.
Man kan supa sig full. Man kan ha telefonlista. Man kan ha en annorlunda telefon. Och på natten smyger sig hotellpersonalen och snokar i väskor och bagage. Kanske prövar man telefonen och ringer.
Man försvarar sig med att man kommer från en diktatur och dår gjorde man så. Man försvarar sig mede att alla andra gör så, då ska jag göra så också. Det står inte i någon arbetsbeskrivning att man har rätt att gå igenom gästernas bagage, men det har man kommit på gemensamt. Det står ingenstans i arbetsbeskrivningen att hotellpersonalen får hitta på egna regler som är olagliga. Men så långt tänker man inte i östeuropa. Man stöttar varandra. Uppställning på varandra. Och fattar inte att man drar ner hela sektorn i skiten. Man har roligt. Kontrollerar datorer via WIFI och bankkonton. Och man tror att man är osynlig, att detta inte märks. Man blir fräckare och fräckare. Diskuterar gästerna på facebook, utan några som helst betänkligheter på lagar och regler runt gäster. Man städar inte.
Och helt plötsligt så går man, kanske på yoga. Mitt under arbetstid så ska man göra andra saker. Och en kompis står som en byfåne och hittar på hur det ska vara. Svarar i telefonen.
Och hur blev det så? Ingen vet. Det bara hände.
Man busar och vill inte ta order. Man gör som man vill. Eller vaddå.
Tigger cigaretter av gästerna, snattar cigaretter för gästerna. Vi härstammar inte från gud, vi härstammar från aporna. Och i Östeuropa blir detta extra påtagligt, tro mig.
Och man skvallrar, om allt. Oftast är et inte sant det man säger, men mun bara håller på. Man har ingen kontroll. Det bara kommer. Man hittar på historier om gästerna och fattar inte att detta inte ingår i arbetsuppgifterna. Hur kan det komma sig? Att de kommer från en diktatur, eller?
Det är hårresande. Hur kan man missköta sitt arbete så till den milda grad, och ändå få vara kvar. Gästerna sviker. Men personalen är kvar. Annars jävlar.
Man ställer inte den typen av frågor till mig. Ingen östeuropee ställer den typen av frågor som man ställde till mig under min resa, eller har sönder hjulen på min resväska eller skär sönder mina skor.
Jag tolererar inte detta. Oförskämd hotellpersonal eller köksbordsturister är det mest vidriga jag vet. Snokar och söker information. Det är värsta sortens slödder. Obildat och oförskämt, men det fattar inte de. Alla gör så.
Jag har ett förslag
För att komma tillrätta med Östeuropas hotellpersonals sjukliga nyfikenhet.
Kan man stänga landets gränser. Och utbilda personalen i frågor som
Integritet
Privatliv
Ägande
Och inte snoka i hemlandet efter familjemedlemmars liv. Det är inte korrekt. Man bör också utbilda personalen att i umgänget med vänner inte diskutera gästernas privata tillhörigheter, eller beteendemönster. Alkoholvanor eller rökvanor. Detta verkar självklart för en normalbegåvad människa men kan inte nog poängteras i ett östeuropeiskt sällskap. Man söker inte upp svenska östeuropeer för att få information om min familj. Det ska man ha klart för sig.
Eller hur, igor.
Man kan också informera om hur kontakten med ambassader skall fungera. Vem vet en dag kanske libyska flyktingar skall in i regionen och då gäller det att vara försiktig. Det kan hända.
man måste kunna hantera och bearbeta information, om man skall delta i den västerländska debatten. utbilda så de lär sig, gränser.
