Jag syr och designar mina kläder själv. Och detta kan man ha åsikter om. Jag använder mycket tid till detta.
Jag gör egna mönster. Jag rationaliserar modeller. Jag undersöker kvaliteter, livslängd.
Jag arbetar systematiskt med att undersöka olika aspekter på kläder och tyger.
Och detta är självklart en kunskap som jag skall använda i en argumentation. Detta är självklart ett underlag för hur kläder skall produceras i framtiden med hänsyn tagen till hållbar utveckling.
Det finns idag en överproduktion av kläder. Det finns idag en lukrativ arbetsmarknad för klädtillverkning. Det finns idag en elit inom modeindustrin.
Sverige har en textil tradition som bara sopats bort. Sverige har idag designer som har världsrykte. Samtidigt läggs de stora bomullstextiltillverkarna ner i sverige. Och detta bara accepteras.
Vi har egna mönster, former och textila uttryck som bara försvinner. De kopieras och förvanskas i asien. Och vi bara accepterar. Vad vet vi om framtiden. Hur vet sverige att vi i all framtid kan importera allt vi vill. Kanske vi nischas i importen. Hur vet vi. Och om all kunskap om textilier bara försvinner. Hur vet vi vad vi får.
Jag behöver inga råd i hur jag skall förhålla mig till verkligheten från vare sig göteborgs befolkning eller malmös befolkning. Jag kan tänka själv. Och jag söker i helt andra kvarter än angered och möllan, om jag vill veta något.
