torsdag 28 april 2011

jag har min kultur…

Det brann i en kulturförening i Göteborg. Sextio familjer förlorade sina barn, tvåhundra familjer fick hem sitt barn brännskadat, det hade varit fest. Festarrangörerna var latinamerikaner. Detta var på hösten. På våren var det dags igen. Nu skulle man ha karneval i förorten. Utklädda till korsriddare, vinröda mantlar med kors på magen stod man på lastbilsflaken och skrek något som kunde uppfattas som orgasm. Detta var för att reta den muslimska befolkningen i området. Man ville påminna om historien.

Samma år skickar man ut barnen att tigga godis och pengar. Då var det halloween. I Sverige firar vi inte halloween, vi har alla helgons dag för att hedra minnet av våra döda, nära och kära. Vi får även påminna om kriget i forna jugoslavien.

Och de hade inte tagit kokain. De var nyktra.

Sextio familjer förlorade sina barn året innan i göteborg.

Och samma år skulle man in i skolan och utnyttja slöjdsalarna, för att man inte hade något att göra.

Sextio familjer förlorade sin barn i en brand och man kan inte ens visa denna stad respekt. Man har latinamerikanskt ursprung.

Och dessa människor satt 73-76 och berättade på invandrarverket att man kämpat för mänskliga rättigheter. Det var då det.

Vi har åsiktfrihet, vi har rätt att uttrycka våra iakttagelser, vi har rätt att kritisera ett svineri. Vi är födda här i sverige och vi har rätt att få erkännande och respekt.

Sextio barn dog i en brand. Sextio familjer förlorade sina barn. Livet går vidare sa han som stod med ett ben i vardera kultur.

Och de hade inte använt kokain.

Under mitt år i östeuropa kommer andra generationens latinamerikaner och skall vara krigsturister i Belgrad och Sarajevo. Man vill se bombade hus, man vill se hus som fortfarande inte är min-sanerade. Man är krigsturist.

Serbien och Bosnien har också rätt till respekt i sitt eget land. de östeuropeer som bor i göteborgs förort har sett dessa kulturella övningar betalda av skattepengar, och jag pratar för mig själv, men det är smaklöst, respektlöst och väcker anstöt.

Nu hade hallands nation djungeltema och då var detta helt plötsligt oanständigt och hets mot folkgrupp. Vi får anta att pesten var privat. Vi får anta att de mer anspelade på den trend som dagens unga roar sig med att spraya ansiktet till mörkare hudton för att se omgivningens reaktioner än att chikanera afrikanska slavar under 1800-talet. Livet går vidare.

Vi svenskar är ett mycket tolerant folk. Men det finns gränser. Tolerans är ett mycket vitt begrepp och vi kanske får snäva in definitionen vad vi tolererar.