Jag skriver en bok om kristen etik. Jag har under min levnad träffat många märkliga företeelser. Jag är politiskt skolad sedan femton års ålder och fick spetskompetens av jugoslaver och kurder. Jag var en smart unge.
Jag har bott ett tiotal år i norra förorten i göteborg och där fått möta mänsklig dumhet över alla gränser. Man renoverade inte husen i centrum och andra värdefulla tomter var obebyggda. Man hade argument som
Det kostar pengar.
Råttor, vägglöss och allmänt förfall har jag förstått är en stor ekonomisk utgift i övriga delen av världen men inte i göteborg. Nu börjar man ana, vem man har fått i tranedansen.
Ute i förorten där områden inte renoverats, och större delen av befolkningen kommer från andra länder och en stor del är utomeuropeiska invandrare. Områdena är slitna och förfallet är mer än kraftigt. Skolorna är mögelskadade och disciplinen är ringa. Detta avspeglar sig i betygen. Utbildning och boklig bildning är inte statusladdade i dessa områden av den svenska underklassen. Tendenser av diskriminering förekommer. Man ”knackar bögar” man anser att ensamstående kvinnor är frigida kvinnosakskvinnor och skall tas under behandling. Den allmänna åsikten är att vi lever i ett patriarkat och man anser att den sk markservicen skall skötas av kärringen. Huskors är en allmän benämning på den kvinnliga delen av befolkningen. I göteborg under 80-tal och nittio-tal.
Detta är som alla förstår grunden till ett vitglödgat hat. Dels hos den genuina arbetarklassen i göteborg men även hos de grupper av invandrare som flytt för att ge sina barn en fredlig tillvaro i främmande land.
Jag säger att jag vill ha en kvinnlig gynekolog, och anses vara högfärdig. Och skall tas under behandling.
När man skjuter en politiker i huvudet flyger hjärnsubstansen ut och fastnar i väggen bakom, det fattar alla. I angered. I angered behövs inte denna åtgärd. Hjärnan är i ett icketillstånd.
Nu börjar häxjakten. Och alla skall hjälpa till. Man bildar ett medborgargarde och kallar det krig. Man leker FBI och avlyssnar min telefon. Man söker information.
När jag till sist hittar trettio fulla bolivianer som efter att ha grillat i den kulturlokal som
betalas med skattebetalares pengar för att alla skall få upplev en helg om året en riktig kultur, där har man intagit alkohol och vandrar upp genom området stöller sig under min balkong och säger citat
”vi vill knulla lena”.
Då har jag sett och hört vad jag ska. Vi har många familjer med många barn. De får inte använda preventivmedel av religiösa eller kulturella själ. Dessa kvinnor med många förlossningar försvagas av alla graviditeter. Det måste alla fatta.
I detta område finns kraftiga erektionsproblem, det måste vi anta. Och svenska kvinnor utan att blinka betalar kursavgiften till salsaundervisningen, för att få delta i latinamerikanernas lekar. Och med hänvisning till nedan nämnda utdrag ur min bok kommer jag att optimera det tillståndet. Detta är kulturellt självmord. Och den svenska arbetskraft som uppbär lön i dessa områden skall få sin humanitet och sin självkänsla sin kvinnlighet starkt ifrågasatt och det är ingen rolig historia, det kan jag garantera.
Namnen är fingerade, övertydligt
Fragment betyder del av en helhet. språket är medvetet hållen på en sådan nivå att individer med begränsad läsförståelse skall förstå det gäller ju att kunna prata med folk
Här är mina historia.
“”Kvinnan på cafe fågel fenix var ingen vanlig gäst. Hon brukade inte gå dit. Att hona hamnade framför dark angel var nog bara en tillfällighet.
Det finns ingen gynekolog i detta område. Det är konstigt. Många religioner och många kulturer ger en familjebild med många barn, men ingen gynekolog.
Många har flyttat hit från landet och genomgått hemförlossningar, och det kan innebära komplikationer. det finns ingen gynekolog.
Hur många barn har du.
Åtta stycken. Jag kissar ner mig vid minsta ansträngning. Inkontinens. Det började vid fjärde barnet och nu efter åttonde är det svårt. Det finns ingen gynekolog.
Jag har ofta ont i magen och det känns som allt är på väg ut.- jag är rädd.
De förstår jag sa dark angel. Kan du prata med din man.
Javisst. Vi pratar om allt. Han är oroligare än jag. Det blir ju så. Och visst alla barnen är underbara, det är inte det.
Men det är så svårt att alltid hamna sist i kön, alltid vara undantaget.
Det är många familjer som har stora barnkullar, och alla har inte min man. Kvinnor bär och kvinnor släpar, går i trappor och vänder sig själva ut och in. Och många barn. Vi har det inte lätt.
Sjukvården kunde vara bättre.
Vi bor i omoderna hus och allt är svårarbetat. Jag kissar ner mig vid minsta ansträngning. Jag kan inte hjälpa detta. Men jag skäms. Är det ett straff.
Vår religion tillåter inte preventivmedel och vår präst har bannlyst allt i denna väg. Sjukvården är omodern och husen är gamla och allt är motarbetet.
Vi begraver oss själva levande. Börda läggs på börda och ibland undrar man vad som är meningen med detta.
Vad vill du. Om du fick bestämma hur skulle verkligheten te sig.
En hiss. Modernt och fräscht. Gamla hus med små rum, det har vi idag. Jag vill ha stora rum. Barnsäkra fönster. En mödravårdscentral med utbildad kvinnlig gynekolog och preventivmedel. Då kunde man börja arbeta med skolan, som är en katastrof. Men vi orkar inte. Vi är så trötta. Det är så meningslöst.
Och jag älskar min man, vi är alltid tillsammans, men ibland funderar jag på om detta är det bästa. Vi låser fast varandra i allt som är tungt. Och hjälper varandra, det är tråkigt.
Ja men en gynekolog kan man väl ordna. Jag har en vän i kvarteret. Han har inflytande. Han har aldrig funderat över detta. Det kan jag säga dig, men om man förklarar förstår han. Att renovera husen är inte hans område. Men skolan var är det för fel på skolan.
Det är bråkigt. Läraren har ingen utbildning. Det är för stökigt. Alla elever kommer från hem med många barn. Och det ger en viss typ av barn. De är vana att slåss och skrika för att få vara ifred. De är vana att låta så att de märks. Det blir så. Vi orkar inte ta tag i detta. Vi är så trötta.
Vi lagar mat, vi diskar och vi städar. Vi bär all maten uppför trapporna och soporna utför trapporna. Och det är så meningslöst.
Vi har begravt oss själva levande. Och prästen har en konstig syn på kvinnor. Det har vi förstått.
Har han så mycket makt? det är konstigt.
Han är överallt. Och han tycker. Kvinnor ska ha långt hår, kvinnor ska vara vid spisen och föda barn. Och barn ska inte ha för varma kläder. De ska röra sig.
Han hjälper oss. Och är det någon som klär barnen för varmt kommer han och påpekar att smä barn ska röra på sig.
Ingår detta i hans yrkesroll?
Här pratar vi inte om kompetens lilla dark angel här pratar vi om att bestämma, att ha makt , att styra och ställa. Han älskar förtryck.
Mitt kaffe är urdrucket, sa dark angel. Jag är arg och upprörd och känner att jag klarar inte mer. Jag måste tyvärr gå nu. Men självklart skall jag prata med min vän. Det förstår du. Vi måste få en lösning på detta. Så här får det inte gå till.
Fragment.
Så här får det inte gå till och ändå är det detta vi gör. Vi lägger börda på börda och kallar det nostalgi. Det var bättre förr.
Och alla vet att samhällsutvecklingen inte kan gå framåt genom att förtrycka en grupp i samhället. Det blir baklås. Och ändå kan vi inte låta bli att göra detta.
Kvinnan och hennes man älskar varandras närhet och då blir det så. Och detta var väl tanken.
Stoppklossen i detta är prästen som inte förstår att stadens konstruktion, miljöfaktorer inte är förenligt med naturen ska ha sin gång. Det är fel.
Och säg den satkärring som inte stått och flinat när denna kvinna släpar potatissäckar uppför trapporna, eller mjölklitrar.
Och kanske en vänlig manlig granne vill hjälpa till att bära.
Slå näven i boret och kräv en hiss. Då hjälper du.
Är detta 1930 vi pratar om? Det är två världskrig senare och inskränkthet och låsta positioner gör att utvecklingen går bakåt.
Vi får det vi förtjänar.
och detta fattar alla, utom de som är mitt” uppi det.”
