det är märkligt. jag känner inte igen mig. å ena sidan går man ut i tidningen och säger et finns inga arbetstillfällen i vingåker. tioövertio en fredagskväll kan man inte köpa en ask cigaretter.
detta är motsägelsefullt. det finns en bar där unga människor samlas efter veckan för att umgås. och detta känner jag igen. men att man inte kan köpa en ask cigaretter en fredagskväll, det känner jag inte igen.
jag kan tänka mig att vingåker i en ekonomisk anda planerar sina inköp och kanske handlar storpack, men då får man det man förtjänar en avfolkad trakt med pendlare som bor och inte engagerar sig i byns angelägenheter. då får man en sovande by som tar död på alla initiativ och så får vi titta på dalarö.
