torsdag 28 april 2011

karl för sin hatt…

jag bor på ett slott för tillfället. jag är gäst här. betalar för ett rum köper min mat och mina kläder.
folk runt omkring har inte tid att umgås med mig, de arbetar eller gör andra saker och jag gör mina saker.
ingen skulle komma på tanken att börja klottra på väggarna här, och om detta skulle ske skulle det inte vara accepterat.
om jag gick runt här och talade om att de inte skulle yrkesarbeta utan var hemma, med hänvisning till min kulturella bakgrund skulle detta inte vara accepterat.
alla människor här har de internationella kontakter de behöver, det är naturligt. och skulle jag gå in till grannen och demonstrera min kultur så skulle detta inte vara accepterat.
men i förorten är det accepterat. de hänvisar till sin internationella sammansättning. man klottrar på husfasader, man kastar skräp. man går i återvinningscontainrar man kastar matrester så att råttorna kommer. man är internationell. varifrån kommer den argumentationen?
och den internationellt orienterade delen av befolkningen ser som sin plikt att uppfostra svenska kvinnor i lydnad. varifrån kommer den argumenteringen. om  jag gick in till familjen som bor bredvid slottet och sa till frun i huset
du ska vara hemma, så skulle detta inte vara accepterat. och detta är en familj som har ett stort internationellt kontaknät. den familjen behöver inte, mina tjänster, eller ens min närvaro. det är jag som sökt mig hit.
men i förorten där kan man utan att ens fundera på om man är oförskämde eller inte säga att kvinnan skall vara hemma. man har den kulturen.
om jag gick runt och pratade om egenheter i familjernas beteende med alla skulle detta inte vara accepterat,
om barnen här inte klarar grundskolan skulle detta inte vara accepterat. de ska klara skolan.
men i förorten med interantionellt orienterade grupper så är detta accepterat. det är en argumentation som överlevt sig själv. det är en argumentation i förorten som vilar i sin egen dumhet. i sin egen obildade påhittade syn om hur det förhåller sig i världen.
kan man be hålla igen litegrann i sina obildade analyser av verkligheten eller ska man slå.
vi slår inte kvinnor här i landet, och ingen behöver lära sig den kunskapen.
i denna trakt har det funnits en syfabrik. man har en folkdräkt som har rötter i 1600-talet. man har en egen historia.
skulle jag komma hit och visa min kultur skulle detta betraktas som ovärdigt. skulle jag dessutom kräva kulturbidrag så kulle det hela verka märkligt.
i förorten kan man söka kulturbidrag för lokaler och kulturevenemang och detta är accepterat.
man är internationellt orienterad.
här finns en naturlig internationella kontakt genom handel eller bara bekanta, och man klarar av att behålla integriteten. det finns inget ta över här.
sverige. detta är sverige och här finns två slott, men det finns inga prinsessor, inga drottningar och inga kungar. det är märkligt.
om jag skulle gå in till grannen och tala om att frun ska vara hemma, för jag behöver placera en bekant där som behöver ha mat och rena kläder skulle detta inte vara accepterat.
och det är inte accepterat i förorten heller. det hjälper inte att man inte kan läsa det är en skyldighet att känna till. jag hoppas att alla förstår nu att i sverige är vi internationellt orienterade och har de kontakter med olika kulturer som vi behöver. vi behöver inte i våra hem lära oss internationellt orienterade kulturer, och vi ha en integritet som säger att vi har våra egna val.
och i det sormala samtalet i sverige så har vi rätt att yttra oss, säga till och säga ifrån. i förorten kan det vara lite svårt att förstå den saken. det kan vara lite svårt att acceptera att en kvinna är så smart att man som internationellt orienterad man inte kan klara argumentationen, svårt, så man måste gå runt och hitta på egna historier. det är märkligt.
att man inte är karl för sin hatt i förorten, internationellt orienterad och allt, med kulturbidrag för att sy dansdräkter. märkligt
och hur ser det ut i det internationella perspektivet?
löjeväckande.