Jag bestämde mig att arbeta övertid idag. Jag arbetar bara vid datorn mellan fyra på morgonen och sju på morgonen. Då tar jag även en promenad och pratar med dem som jobbar i kiosken. Tidigt på morgonen när du sover då skördar jag, då sår jag.
Sedan under dagen funderar jag. Jag funderar hit och dit, fram och tillbaka på formuleringar, översättningar.
I en del grupper finns uttrycket: har man väl tänkt tanken, det är tanken som räknas. Dessa grupper är inte kloka.
De tänker enkla tankar, arbetar aldrig med formuleringar, söker aldrig ett alternativ. De är endimensionella. Tanken fungerar inte så.
Vad tänkte jag nu då.
Konsten skall leva i vardagen. Under mina år inom svensk barnomsorg hade jag möjligheten att arbeta med en outbildad halvspråkig invandrare. På väggen i hans hem hängde ett träsnideri med en naken bakbunden kvinna. Kvinnan var bunden med kedjor. Konskten skall leva i vardagen, skall ge inspiration och möjligheter till nya tankar.
Han valde att prata spanska vid matbordet, och då jag påtalade att halva gruppen hade ett annat modersmål och att vi pratar svenska vid matbordet, utbröt en sekretessfelaktighet.
Han började ifrågasätta mitt arbetssätt och detta med människor utanför arbetsplatsen.
Ingen skall diskrimineras utifrån sitt kön, etnicitet , religion, ideologi eller språk….
Så står det i den lag vi arbetar efter. Denne man hade fri lejd eftersom han talade så dålig svenska.
I debatten förekom också ordet rasism.
Och hur kom jag att tänka på detta. När jag kom till oxelösund, så var den femte personen jag mötte en latinamerikan som promenerade med en kvinna. Han uppträdde provocerande. Han var övernormal. Han bröt mot en överenskommelse, och nu måste jag markera. Varken mer eller mindre. Jag är mycket strängt uppfostrad hemifrån, att aldrig provocera oskyldiga. Det är inte kutym i Sverige. Oxelösund ligger i Sverige idag.
Jag saknar mina husdjur. Tre katter en grå, en svart, en randig och jag saknar min stora blandrashund. Vart tog de vägen?
