av alla de vandrarhem och platser jag besökt under tiden i södermanland som inte blivit som jag tänkt. är vandrarhemmet poppeln det roligaste.
där har en man och en kvinna köpt ett före detta sjukhem och gjort om till vandrarhem. för mig som har sjukhusskräck var detta en rolig upplevelse.
alla industriella detaljer, hissar, breda dörrar och industridiskmaskin var kvar men uppiffat med personliga saker och mattor etc. oxelösund ligger vackert belägen vid havet. det var för tidigt för de privata båtarna men här är inte gullig sommarstad så utpräglad, tack och lov. dalarö får bära den fanan.
här bor man, arbetar på SSAB och lever sitt svenska familjeliv, med barnen i fokus. en alldeles vanlig svensk stad, utan den käcka invandrarvänliga attityden. man skall vara så flexibel och kulturell, internationell och känna till. patetiskt. här gick man sin egen väg.
vandrarhemmet i Vingåker är inrymt i ett slott, ett renoverat och funktionellt slott som även inrymmer en folkhögskola. under påsken var slottet tomt eftersom det varit lov och våren marscherade in med vårsolen.
vitsippsmattor under björkar och fågelkvitter.
vingåker är ett litet samhälle mest känt för sin folkdräkt som tillhör landets äldsta. den är mycket vacker.
här får man arbetsro. det var länge sedan jag kunde få så mycket gjort. det är få störningsmoment. allt är renoverat. annars stör man sig, som svensk, på förfallet. allt var iordninggjort. kvinnorna i receptionen markerade tydligt att påsken är helg och att de har ett privatliv.
mitt i allt begåvades vandrarhemmet med ett amatörsällskap. man hade bytt roller så pappan till ett barn, var egentligen pappa till ett annat barn och troligen förväntade ,man sig reaktioner från omvärlden. den reaktion de fick var , ni passar inte här.
det var för uppenbart att det var teater. man fick enbart dålig smak i munnen. troligen kommer de från något område med sämre rykte i någon av de tre stora städerna i Sverige. de var fel och det var tydligt att omvärldens reaktioner var viktigare än samvaron. och de lämnas i total likgiltighet så klart. vem vill betala för att utsättas för ett pinsamt experiment det är märkligt vad folk har höga tankar om sig själva.
förväntar de sig att man skall släppa allt för att uppleva deras rollspel. de var dåligt klädda, hade dåligt språk och var allmänt ovårdade. man kan avstå.
i vingåker bor genuina tämligen välbärgade svenskar, man vill inte se fattighjon spela teater under påsken.
människor har rätt att vara på ett vandrarhem, det är inte det, men man bör veta hur man beter sig. det är ingen kulturell festival med amatöristiska inslag. det är ett vandrarhem, i STF:s regi. folk besöker detta ställe av olika anledningar inte för att invaderas av ett resande amatörteatersällskap. oförskämda fattighjon. de tigger.
de har sina socialbidrag och får inget arbete för de är för avvikande. skicka ut dem ur landet, så kan de söka arbete utomlands.
