vi har i sverige , vandrarhem. dessa skall ses i ett perspektiv av kommunikation, enligt svensk tradition. att man på sin resa genom sverige har en möjlighet att se olika lokala varianter på det som kallas sverige. vi har regionala och lokala sedvänjor och arkitektur som speglar det svenska vardagslivet.
denna möjlighet har tidigare vilat i en anda av förtroende. självhushåll och gästen städar och går ut med den ihopknutna soppåsen. och svenskar är uppväxta i denna tradition, och genom våra kulturella sedvänkor respekterar vi familjeliv och privatliv, men en förändring har skett i denna inkvartering. nya grupper med annan bakgrund har tillkommit och den svenska traditionen försvunnit. och det är inte ett internationellt beteende, det är som barn på kalas, man ska ha roligt.
i broby får man ingen pepparkaka denna jul. i malmö, helsingborg tog stormen alla stadens juldekorationer. osv.
broby, är det inte där man häller färg i gästernas resväska, för att ha lite roligt. helsingborg, är det inte där man slår sönder hjulen på gästernas resväskor och malmö, är det inte där man snattar gästernas kaffe. och så håller man på och fokus förskjuts från att visa upp en lokal prägel av sverige, till en mer omedelbar behovstillfredsställelse av att ha roligt. och dessa upptåg ger en familjär känsla. man skapar en gemensam hemlighet. och glömmer att man raserar en hundraårig tradition.. och som argument använder man sin egen kultur. att man vill visa upp sin egen kultur. och i dessa kulturer har man starka familjeband, och stöttar varandra. men detta är inte vandrarhemmets syfte, att visa upp gambiansk tradition, när man får gäster från främmande land. eller latinamerikansk tradition när man skall demonstrera sitt missnöje med gästens klädval. man tycker inte om.
syftet med vandrarhem är annorlunda. det är en svensk företeelse, i sverige och skall vara ett enklare alternativ till hotell och motell. en annan svensk företeelse är pensionatet, där man betalar för mat och husrum, detta kallar vi helpension och det förekommer på svenska pensionat. det är den svenska språkliga konventionen. i sverige. och vandrarhemmets tradition är inte att skära sönder skor eller plocka strumpor ur tvättmaskinen. heller inte att genom bankkontakter tillskansa sig gästernas pengar. 3.900:- försvann i katrineholm? gur ska vi nu förhålla oss till de svenska vandrarhemmen?
svenska vandrarhems syfte är att visa upp en lokal prägel av den svenska kulturen. det finns ingen lag som säger att personalen skall ha svenskt ursprung, men det finns i STF:s regler tydliga instruktioner om gästernas personliga tillhörigheter.
när man sedan börjar ha längre vistelser i form av asylsökande och bostadslösa familjer har syftet förfelats. det finns den typen av fenomen i svenska samhället, men frågan är om det är vandrarhemmets sak att informera turister om detta. eller om man skall arbeta enligt STF eller SVIF.s regler.
dessa vandrarhem 'är i sig inte konjunkturkänsliga. de skall kunna fungera året runt. turister, daghem, skolor, föreningar och stora sammankomster. släktträffar eller dylikt.
och den bild som vandrarhemmens personal visar upp är en bild som kablas ut i världen.
sverige stämplas som opålitlig, nyfiken,intolerant och fördomsfullt. och idag bedrivs vandrarhemmen som ett företag som skall bära sina egna kostnader. och ändå läser vi i katrineholmskuriren att vandrarhemmet skall ha betald elräkning under kalla årstiden av kommunen. och nu drar svensken öronen åt sig. detta vill man inte medverka till. vi har ett socialt skyddsnät i sverige som är uppbyggt enligt folkrörelsen, arbetarklassens kamp- vandrarhem, socialbidrag, arbetslöhetsersättning. svensk arbetarklass har i en politisk kamp kämpat för sin välfärd. svenska arbetarrörelsen har i en politisk argumentation kämpat för att få sina rättigheter tillgodosedda på sina villkor. det var ingen överklass som startade vandrarhemmen för att vanliga arbetare skulle ha en möjlighet till rekreation.
och vi har nya grupper som driver vandrarhem och spottar arbetarklassen rakt i ansiktet och i denna grupp finns invandrare som sökt politisk asyl i sverige för att mänskliga rättigheter inte efterlevs i hemlandet. och anser att det är deras plikt att informera turister om sin kultur, på vandrarhem. detta är inte logiskt.
detta är inte bara oförskämt, det är olagligt. men de ska ha roligt. och om det inte passar kan de stanna hemma. detta är branschpolicyn. utbudet skapar sin egen efterfrågan, lyder says lag och är en av grundstenarna i modern ekonomi. en dålig produkt söker en dålig efterfrågan. en dålig tjänst söker en dålig efterfrågan. en dålig tjänstekvalitet som säkras enligt ISOsystemet, får ingen efterfrågan. och finns det ingen efterfrågan av den här tjänsten eftersom kvalitén är så dålig, hur gör man då?
jag vet inte, kanske man kan ha språkkurser i främmande språk enligt svensk kultur, läsa på talets grund.
