Jag skulle ha behövt en överlevnadskurs.
Det är kraftig storm ute. Uddevallabron är avstängd och de är byig vind, och då tänker jag så här:
Kan man ha överlevnadsläger för barn i storm. Man söker kulturbidrag från stadsdelen och bygger vindskydd och köper kanoter, och fiskar och grillar korv.
Och under vinterhalvåret planerar man, man söker bidrag för att kunna köpa överlevnadsutrustning. Ett eldon, lightsticks så man kan läsa kartan på natten, eller ha i vindskyddet. Sovsäckar och en kardborreanordning för bowiekniven så man kan ha den på låret. Och ryggsäckar. Ja det krävs en del för att överleva i skogen, det gör det.
Och så reser jag till en krigszon, och ser avspärrningarna där husen är minerade. Bussen passerar bergen där markminor fortfarande är aktiva. Djur och bärplockare kan mycket väl flyga i luften. Eller dalen med alla bombade hus.
Jag kanske skulle ha behövt en sån där överlevnadskurs där i forna jugoslavien. ECU hette föreningen. Eriksbo civilförsvars ungdom. De hade tipspromenader och sov i vindskydd. Satte barn i kanoter så de kunde fiska. De kunde inte simma, men man övade sig i överlevnad.
Jag skulle ha behövt en sådan där utrustningskatalog med vindtäta material, linor och knivar och kängor. Jag hade bara en arabisk militärkniv i fickformat, och den stal dem. Man kunde ha den i handen också och slå. Den ansågs farlig.
Men jag hade ingen bowiekniv i en kardborregrej på låret. Men jag var där och såg bombade hus. I denna krigszon. Jag skulle ha haft en sådan där civilförsvarskurs med i den stora resväskan. Då hade jag kanske gjort nytta. Att jag inte tänkte på det. att i efterhand tala om hur man överlever i naturen i en krigssituation, och barnen och så.
Och så kunde jag ha sökt bidrag från kulturavdelningen för överlevnad i fält. Fallskärmslinor i kamoflagemönster, det är inte billiga men man måste överleva. Eller ett bälte som man kunde fästa eldonet i.
Och så kunde jag ha gjort upp eld och vi kunde grilla korv och berätta minnen från armén. Någon hade en gitarr och vi sjöng sånger i sann överlevnadsanda. Vad gjorde jag då.
Jag skrek mest om trafiken och att barnen skulle gå på trottoaren och inte bilarna. Att kvinnor har rätt till sin egen tid. Jag var nog inte så överlevnadsinriktad utan tänkte mest på framtiden på relationen till eu. Och att vägarna i staden måste vara anständiga tågen måste vara moderna och spårvagnarna inte fick vara gamla. Jag skulle nog ha varit mer överlevnadsinriktad. Och haft mer utrustning. Då hade jag haft en äkta svensk förortsapproach. Och så gick jag på museum och tittade på folkdräkter, en historisk återkoppling. De var ju vackra och välgjorda men jag hade nog inte rätt look. Och så hade jag en tjock guidebok på engelska. Jag skulle nog haft en signalspegel och kompass, och så hade jag en vattenflaska. Jag läste nu att man kan ha en slng kopplad till ett vattensystem innanför stridvästen, det gäller ju att överleva. Jag skulle haft en sådan och en kamoflagemålad kanot. Det fanns ju floder genom de flesta städer. Då hade jag ingett förtroende. Jag hade blivit folkets gode ledare, en hjälte från svenskt civilförsvar. Fullt utrustad för överlevnad.
Eller i spanien. Där i öknen där skulle man ha en överlevnadskurs för barn, planera upp under vintern vad behöver man i en öken. Hur får man vatten från en kaktus. Och så kunde man ha en civilförsvarsapproach. Att man var där för att hjälpa civilbefolkningen. Och vem vet. Det var lite stökigt på andra sidan havet i alger, i libyen och då är det bra att kunna överleva och då behöver man en överlevnadskurs i sverige. I förorten. Det finns en miljötanke i detta också. Att man har en utrustning som ger en miljövänlig framtoning. En ekologisk approach. Eldon, och kardborreanordning för bowiekniven när man skall tälja sin egen grillpinne för korven. Man gör uppen eld på stranden och sjunger sånger. Man kan tälja ut små tecken i kaktusarna också under promenaden, så att man hittar hem. Förmågan att tyda symboler i ett kontextuellt sammanhang, som en fågel eller en kamel. Då är man rustad för överlevnad ifall kriget kommer, som civilist alltså enligt göteborgsmodellen.
Spanien har haft många turbulenser i sina dagar. ETA heter en , franco heter en. Och jag kände att här är jag otillräcklig. Jag har ingen utrustning för överlevnad som civilist. Jag får köra turistbagen.
Man kanske skulle ha haft en fallskärmslina med sig och en ryggsäck med ett bälte för eldonet. Så att man ingav förtroende i krissituation. Kanske den baskiska kulturen hade mått bra av en äkta överlevnadsmänniska i full uniform. Eller madrid. Eller där i öknen. Bland kaktusar och contemporypark med ökentema. Där var jag. I parken och satt på en bänk i solen och studerade dessa installationer i ökensymbolens kontextuella sammanhang. Någon var ute med hunden. Hunden behövde motion och man gick förbi i parken. Ner till stranden. Eller ut i öknen. En liten bit bara, så man hade kontakt med bebyggelsen.
Man skulle haft en crossmotorcykel eller fyrhjuling. Det kanske man kunde ha sökt kulturbidrag för i göteborgs förorts stadsdelsnämnd. Pedagogiskt.
Jo, dagis är nog bra. Ökentema på dagis. Lånar böcker på bibliotket. Ser på film, åker till borås djurpark och ser på kamelen. Men det är ingen aktion. Civilförsvaret måste vara mer aktion. Överlevnad måste vara tempo, humor och lite skoj. Då har man folks förtroende. Dagis simskola löjligt. De lär sig vid behov.
Jo, jag skulle haft mer överlevnadsutrustning, då hade jag haft respekt.
