Jag anlände till bilbao vid tolvtiden och bestämde mig för att nu skall jag kolla upp det här. Jag satt på busstationen, den var upplyst och det var kallt. Busstationen har bara tak och sista bussen avgår kvartitvå vilket innebär att alla personal försvinner ur lokalen, men videokamerorna är på.
Jag tog en taxi in till tågstationen och den öppnade halvfem så jag var tre timmar utomhus och under ren tiden blev jag antastat av tilltalad av en svart man och tre svarta män passerade, samt tillfrågad om cigaretter av en nattvandrare som var utan cigaretter, och allt i närheten var stängt.
Jag tilltalade ingen av dem. Jag pratar ogärna med främlingar nattetid av princip.
Däremot kanske man kan påpeka att om de t fanns nattöppna caféer i anslutning till de taxiplatser som finns där man kunde köpa cigaretter. Taxichaufförerna kanske skulle vara en naturlig kundkrets .
En annan fördel med detta är följande.
Som medelålders kvinna går man ogärna ut nattetid. Man är rädd. Det behöver inte vara så att man trasslar sig hem berusad efter en fest, utan kan ha helt naturliga orsaker., man kanske har en hund som är magsjuk, eller en släkting behöver ens hjälp vis sjukdom, eller pengar som skall stoppas i parkeringsautomaten.
Då anser jag att det är ärendet som är fokus. Man skall kunna gå ut med hunde själv, utan att väska familjen eller vara rädd. Man ska ha rätt till sinegen stad.
Geom åren har det blivit mer och mer vanligt att om en ensam kvinna vistas utomhus nattetid så vill hon prata med en fränling. Man blir liksom uppmärksammad. Det är långt från alla kvinnor som nattetid behöver uppvaktas. De finns men det märks snabbt.
Och det är inte säkert att bara för att man har en magsjuk hund, behöver lära sig hur man avvisar olika herrar. En del kanske man ber vänligt, någon ignorera man och någon måste man ryta till åt. Det är inte säkert att man vet detta för man har inget behov av den kunskapen. Det är inte säkert att man behöver lära sig dett a nattetid en vanlig vardag för att hunden är nattetid.
Men det pratas inte om detta.
Och så rullar det på. Kvinnor känner sig osäkra på att våga ge sig ut i rusningstrafik utan väljer andra tider. Har man shoppingvagn ,för att handla sina dagliga livsmedel, i sin egen stad känner man sig osäker för att det finns bilar parkerade på båda sidor och man väljer att gå över vid övergångställen med signalsystem, och detta innebär en omväg. Man väjer att åka buss eller tunnelbana under lågtrafik och vill ogärna åka kommunalt kvällstid eller nattetid och vill gärna sitta nära chauffören.
Och inskränkningar i rörelsefriheten beskärs mer och mer och detta skall man bara acceptera.
Andravågenfeminister har ofta blivit kallad rödstrumpor, debatten har förvridits till att det var fri sex och kasta behå:n. Och visst det fanns en debatt att oäkta barn inte skall diskrimineras. Det fanns en debatt att skilsmässobarn inte skulle diskrimineras eller på annat sätt känna sig underlägsna.
Och det fanns en riktad jämställdhetsdebatt om kvinnans rättigheter på sina egna villkor. Men denna debatt har glömts bort. Det finns säkert män som känner igen sig i debatten och det handlar om ett mänskligare samhälle där man kan avstå att i alla möjliga sammanhang ta till översittarfasoner emot svagare. Man kan låta en kvinna vara ifred nattetid. Hon kan själv tala om det är något hon behöver.
Och man behöver inte prata emd en kvinna på bussen nattetid.
Jag har blivit tillfrågad om cigaretter för att jag står och röker. Ibland ger jag och ibland inte. Det är mitt beslut. Jag har köpt min ask för egna pengar och är ägaren till min cigaretter. Jag har också blivit tillfrågad om lån ab telefon, och svara konsekvent nej. Nu blev den stulen.
Det finns lagar om ägande, och jag äger min telefon och lånar inte ut den, och detta innebär inte att jag skall läras att låna ut telefonen, eller att man följer efter mig och pratar med folk som skall följa efter mig för att jag inte lånar ut telefonen, man blir attackerad på gatan. Man blir oförskämt bemött för att denna gåva från gus till mänskligheten fick ett nekande svar denna dag.
Och detta är tredjevågenfeminismen. Man skall vara lite gullig, lite busig och lite tiggig. Tjata om saker.
Detta kan man gör med sin tjugo år äldre man som man gift sig med för pengarna och få grejer, men blanda inte in mig i detta tramsandet.
Det finns människor dom visar upp sina skor occh med dett kräver en motprestation, lagen lyder inte så. Ett erbjudande kan besvaras jakande eller nekande och beroende på utfallet så är det så.
Jag köper inte mina saker för att visa upp dem, låna ut dem eller få dem förstörda eller stulna, och detta är lagligt. Att komma som en oförskämd hyena och t ex rota i min resväska, eller källarförråd. Är inte lagligt, glöm detta. Jag tolererar inte översitteri. Försök inte med mig det blir problem.
Och varför håller man på så, man kallar detta kulturellt. Glöm det. det är inte kulturellt att snoka i andras källarförråd, ta sig ett par persienner eller en lärobok i spanksa. Det är stöld av privat egendom.
Och detta skall man behöva tåla för att vederbörande, svensk eller invandrare tycker att det skall vara så. Och detta accepterar man. Ja du får låna min telefon. Javisst skall jag visa dig källaren.
Jag gör inte detta, för att jag inte vill och jag gör detta för att visa att det finns gränser i samhället.
Personligen anser jag att människor med dessa tendenser inte skall vistas i samhället utan förpassas till ytterområdena.
De kan sitta i kulturlokalerna, spela bongotrumma , dricka internetöl och gnälla över snåla svenskar, oförskämda svenskar som inte förstår, men blanda inte in mig.
Tvinga aldrig mig att emot min vilja underlätta din vardag. Det händer grejer.
Jag är inte den omhändertagande typen, och jag hjälper ogärna folk, och vill sällan ha hjälp, eller tips om skor eller kläder. Det är så vi fungerar i europa , detta är europa.
Andravågenfeminismen anses i dag av utomeuropeiska grupper i det europeiska demokratiska samhället som snipiga, frigida lesbiska haggor. Och då ska man komma ihåg att europa har inte alltid accepterar alla barn. Alla familjebildningar. Femtiotalet var en tid då oäkta barn födda utom äktenskapet inte var ok. Skilsmässobarn var inte ok, och jag tror att dessa grupper har haft nytta av dessa haggors arbete för barnens rätt i samhället. Och idag spottar på oss.
