Resan i spanien avslutades i bilbao.
Och när min femåriga dotter kom hem från miniklubben på mallorca var hon mer än entusiastisk. Hon hade haft en kanonsemester och detta fick vi höra i ett halvår, men jag är inte lika entusiastisk.
Spenien har en ekonomisk kris, vilket gör att läget är spänt. Hotellpersonalen är inte påläst om landets situation, de har dålig kunskap om Europa. Hotellpersonalen lever i en slags villfarelse att de är små söta flickor som medstoppar näsan i vädret och är gulliga. Det är inte säkert de vill prata engelska. Det är inte säkert att de vill lyda. Det är inte säkert att de vill dela ut controlern till air condotion osv. men de vill kontrollera resväskan. Och de vill snatta våtservetter. Och de vill påtala sitt eget värde.
Man kan inte ha den typen av arbetskraft.
Det är diskriminering. I detta att dessa människor beter sig som bortskämda fyraåringar får man inget förtroende för arbetskraften eller informationen, eller skolsystemet. Man tycker det är pinsamt. Och detta skall föreställa en modern välfärdsstat.
Och här i bilbao har personalen julpyntat efter sitt eget huvud. Det tycker man är roligt. Och här i bilbao kunde man inte prata engelska, det tycker man är roligt.
Och att stoltsera med sin brist på kunskap det tycker man är roligt. Det finns ett kvalitetssystem i form av stjärnor, och detta har man inte förstått innebörden i. det finns ett glapp emellan verkligheten och hotellpersonalens fasoner. Och detta får man väl anta är på grund av ledningens vaga styrning. Denna personal skall inte ha eget ansvar utan i små instruktiva steg, visas hur man beter sig. Och det finns ingen hotelledning som har tid med detta.
Hotellen säljer dåliga tjänster med en inkompetent och överviktig personal, som är obildad och ger ett tämligen arbetslöst intryck. Man blandar ihop företagskultur, privata nycker och landets kultur. Man är högfärdig och ointelligent helt enkelt.
Som om de var en arbetskraft utbildad i en alfabetiseringsprojekt genom rödakorsets frivilliga kår. Lite för mycket u-land för att platsa i hotellvärden. Hjälpligt kunnig i livet utanför hemmets väggar. Och visst det finns saker att studera i spanien. I Andalusien har man den arabiska arkitekturen. Landskapet och riojaviner. Men det är inget extra. Och städerna har ingen förståelse för barnen. Det är bilar och det är trappor och det är restauranger. Och så en hotellpersonal som beter sig som en trotsig fyraåring. Nyckfull och aggressiv.
Både Spanien och Frankrike lever i en slags villfarelse att deras land är så fantastiskt att här betalar gästerna för att visa upp sina tillhörigheter. Dessa länder är så fantastiska så man kan hyra ut rummet två gånger med samma lakan det gör inget. För det är en ära att vistas i Frankrike eller spanien. Det är få människor som ser detta.
Det man ser är effekten av ett samhälle i förfall. Man ser ett samhälle som blir mer och mer tekniskt och människofientligt, ett samhälle som är inskränkt och fördomsfullt på grund av den enskilda individens totala brist på självständighet. Man väljer televisionen som förströelse istället för att kräva information. Man finner sig i att tidningarna inte är korrekta. Man beter sig fördomsfullt i sin yrkesutövning, och i detta finns ett bristande gammeldags skol och utbildningssystem som inte motsvarar ett modernt samhälles krav .man ser smaklöst klädda människor med en telefon på avbetalning som irrar runt i samhället och försöker se ut som de hör dit.
Och denna bristande civilkurage ger utrymme för intolerans, egocentriska värderingar och angrepp på grupper och individer, och när det går för långt inträder det som sker i egypten i libyen, i algeriet. En totalitär styrning, för det är vad man tigger om.
Vi läser i göteborgsposten att folket krävt två kommunalråds avgång. I misslyckat ungdomsprojekt, där gratisbiljetter delats ut var anledningen. Det finns inga arbeten iför unga människor i göteborg. Och dessa unga människor klarar inte av att nyttja det moderna samhällets attraktioner. De kan inte vistas en dag på biblioteket. Ta en promenad i en park, söka sig utanför staden. De är så passiviserade, att de i projektets form skall läras att besöka det offentliga rummet. Ett bibliotek, en park en konsert. I denna stad där det inte finns arbete. Arbetskraftens sammansättning är liknande spaniens hotellpersonal. Man har stannat i utvecklingen av fyra årsåldern, och det handlar mycket om att man inte vill och dagsform. Man har i göteborg en slags tanke om att varje arbetstillfälle instiftats för att göteborgaren skall ha något att göra.
Man har helt tappat vitsen att det är en produkt, en tjänst man säljer. Och att denna tjänst värderas utifrån ett kvalitetssystem och att göteborgarens beteende, intelligens och åsikter inte är önskvärda egenskaper på en svensk arbetsmarknad. Det finns inge utanför göteborgs gränser som på något sätt skyller projektets usla kvalitet på kommunalråden. Och deras avgång eller tillträde spelar ingen roll i synen på Göteborgs arbetskraft. Det finns ingen investeringsgrad. Man har en usel infrastruktur.
Hamn och spårvagn är föråldrade, gatunät förfallet. Orenoverade byggnader och bostäder. För en utomstående ser man först till att åtgärda de ständiga översvämningarna innan man anordnar en utomhuskonsert, men i göteborg skall man ha något att göra.
