europa. vi lever i en modern tid. vi har olika kulturer.
i spanien fanns inte en diktsamling av nobelpristagaren i litteratur dagen efter prisutdelningen i bokdiskarna i spanien.
inte en bok av de övriga pristagarna. jag kräver inte att de ska vara på spanska men de kan finnas på engelska.
i tyskland hade man översatt tranströmer till tyska, och de fanns tillgängliga i pocketshopar på tågstationer.
vad är kultur?
och vem har rätt till kultur? i sverige fastslår kulturdepartementet att barn har rätt till sin kultur utförda av proffs. är tranströmer översatt till serbiska, bulgariska eller polska. jag betvivlar detta.
och ändå är poesin så beskaffad att den inte kräver mycket förkunskaper då den ofta ger en inre beskrivning av ett fenomen. en outtalad sanning.
men man måste kanske ha mött pesin tidigare för att förstå.
jag förstår inte det här, så kan det låta. och då vet man. denna människa är fördomsfull, inskränkt och intolerant. denna människa bör itne befinna sig bakom hotelldiskar, i skolsituationer eller ens i livsmedelsaffären. där behövs en annan människortyp. en lyhörd, sensibel och tänkande människa.
Ur diktsamlande för levande och döda- (1989)
Djupt i Europa
jag mörka skrov flytande mellan två slussportar
vilar i sängen på hotellet medan staden omkring vaknar.
det tysta larmet och grå ljuset strömmar in
och lyfter mig sakta till nästa nivå : morgonen.
Avlyssnad horisont. De vill säga något, de döda.
De röker men äter inte, de andas inte men har rösten kvar.
Jag kommer att skynda genom gatorna som en av dem.
Den svartnande katedralen, tung som en måne, gör ebb och flod.
