denna skrivelse kommer jag att skicka till franska och spanska ambassaden samt till EU Bryssel svenska delegater samt den s.k. turistdelegationen. en liknande skrift kommer att författas över svenska hotell och vandrarhem. arbetets sammansättning i svensk tappning är under all kritik. vi får väl hoppas att de kapitalstarka ländernas investeringar inte uteblir. att USA.s företag fortfarande har trust, förtroende för svenskt näringsliv, och att den svenska arbetskraften fortfarande håller hög internationell standard. annars blir det som i Östeuropa. turisterna stannar hemma. att före denna diskussion över hotell i Östeuropa är inte intressant. de har ingen stjärn klassificering.
Jag har rest i Frankrike och Spanien, under året 2011, och har väl en del synpunkter på hotellens standard.
Detta är Europa. Vi lever i en tid då tjänsteproduktion och tjänstekonsumtion är en större del av ekonomin än varuproduktion och varukonsumtion.
Turistbranschen är en känslig sektor ur flera aspekter. Turisten inför ett redan skattat kapital och betalar för ett boende. Turisten använder landets vägnät, kollektivtrafik, avlopp, vatten osv. och om detta kan man tycka vad man vill. Men så länge turisten betalr för sitt hotellrum så är det ett köp av en tjänst. Och hotellen i dessa länder är certifierade enligt ett stjärnsystem. Och det var dessa jag använde. Auktoriserade hotell .
Syftet med resan var att besöka dels städer i olika storlekar, pröva landets tåg och besöka kusterna.
Tåg och städer för att jag skriver en bok, med staden som fenomen som ämne och kusterna för att jag har ett ekologiskt intresse, ett miljöpolitiskt engagemang.
Hotellen har använts som lekplats för olika invandrargrupper. Outbildade människor i receptionen ur den svarta befolkningen med begränsad kunskap om hotellbranschen och än mer begränsad kunskap om landets kultur, hotellkultur och gästernas kulturella bakgrund.
Anledningen till att de befinner sig i receptionen är enbart för att de vill leka i hotellen. En impulshandling. De arbetar inte. Det enda som händer är att de drar ned landets rykte. Det är inte bra att entren till landet, det första man möter är en outbildad människa utan vare sig logiskt tänkande eller kunskap. I städerna är jag främst intresserad av arkitekturen och de parker och grönytor som staden har, inte invandrare. Om jag var intresserad av afrikas kåkstäder reste jag till afrika.
Dessa människor pratar i och för sig franska men har en attityd som inte passar inom hotellbranschen, då deras kultur är ett privilegiesystem och inte en kultur. Hotellbranschen är ett serviceyrke och det krävs att man kan hotellkulturen och den är inte kopplad till världsdel eller hudfärg, eller kön.
Det blir fatalt att jag skulle fjäska för en svart man, för att få bättre service.
Och som alltid när invandrare är inblandade, så skall man visa respekt. Och det förekommer repressalier. Man förstör resväskor för någon påhittad oförrätt. Man rotar i resväskan, och det får man eftersom turisten besöker landet och detta är en enkel och primitiv form av logik.
Städerskan kan stjäla hudlotion, vitamintabletter, våtservetter och prova kläder, för det förväntas att jag skall prova kläder i affärerna. Denna logik passar enbart på mentalsjukhus, inte i verkligheten.
Till saken hör att jag aldrig eller mycket sällan besöker en klädaffär, och de kläder jag köper provar jag inte. Jag vet mina storlekar. Och detta är den outbildade, inkompetente arbetarens sätt att hantera verkligheten. Det antas mycket. Det spekuleras mycket folk brukar göra så.
Och som sagt, detta drar ner landets rykte till en bottennivå.
Stölder och invandrares inkompetens behöver inte redovisas i hotellreceptionen. Alla har en aning om svårigheterna utifrån sina hemländers liknande grupper.
Att jag i egenskap som turist skulle gå in i grannens rum och prova dennes kläder, snatta hygienartiklar eller ens vara intresserad av denne fullständigt okända människas personliga tillhörigheter är helt otänkbart. Jag reser inte till främmande land för detta ändamål. Och kräver att bli behandlad efter de lagar och regler som tillhör turistbranschen och hotellen.
I Sverige har vi ett treårigt program i turism, som mycket seriöst behandlar denna ekonomiskt bärkraftiga sektor. Och dess utveckling. Branschen är sitt rykte, och när man i Bayonne upptäcker att sängen använts för sexuell aktivitet under min promenad i staden blir man negativt inställd till landet, till Baskien och till den personal som säger sig arbeta där.
Det har varit mycket förföljande och mycket kontroll under besöken i dessa två länder, främst av östeuropéer och av den svarta befolkningen. Båda dessa grupper är kända för sin oförmåga att förstå formella texter. Och man förstår att anpassning och respekt inte står på dagordningen i dessa människors dagliga liv.
Europa, en världsdel som tappar mark. Kapitalet är i kris och arbetskraftens sammansättning så obildat att man inte kan lita på att de vet vilken världsdel de befinner sig i.
Och om man tror att man har en slags uppvisning i hemlandets kultur, är hotellen i Frankrike eller Spanien inte rätt plats för dessa övningar.
Vidare tillhör jag den kategorin att jag drar alla över en kam. Arbetar man som hotellstäderska, oavsett kön eller hudfärg, kräver jag att arbetet skall utföras på europeiskt vis i Europa. Och städpersonalen har inga befogenheter att kontrollera upp min resväska.
Jag skulle önska att detta kompislekande försvinner från hotellen. Att den illegala invandringen regleras och att en standardisering av hotellets tjänster införs. Att personalen i receptionen är ren och välkammad, pratar mer än slang och har anständig klädsel inköpt under 2000-talet.
Det kanske fungerar i den invandrartäta förorten att dra på sig något, för att man försov sig, men det fungerar inte i receptionen på ett trestjärnigt hotell.
Vidare anser jag att det är helt ointressant att hotellpersonalen beskriver turisterna som ska komma, enligt sina egna högst personliga analyser.
Alkoholvanor, tjock eller smal, klumpig eller vig .ful eller snygg. Man har som turist ett annat liv än hemma. Och ingen turist klär upp sig för en outbildad invandrarpersonal i hotellreceptionen. Man är inte där för att visa upp resväskan eller göra vikarien på gott humör. Kan dessa inte ens visa på kartan var olika turistattraktioner finns för att man är så busig. Då kan man glömma turistbranschen. Då uteblir turisterna och hotellen står tomma. Så roligt är det inte att vandra i franska småstäder i en kraftig grad av förfall och förslumning. Så roligt är det inte att dra resväskan på dålig underhållna kullerstensgator i små städer. Utvecklingen har gått framåt. Och även om turister kan besöka turistorter. Har vi olika syften med våra resor. Kanske man vill kolla upp landets kultur i olika typer av regioner, i olika typer av städer, kanske man har en politisk tradition som förbjuder diskriminering, arrogans och stölder på arbetsplatsen.
Och kanske man inte accepterar en snorkig, intelligensbefriad tillfällig personal från främmande land. och kanske man har kontakter som inte anser att detta är ett fullgott investeringsalternativ och kanske att konsekvensen blir ett investeringsstopp och en ekonomisk kris. Man vet aldrig.
Men så långt skall man väl inte gå.
Det finnslekplatser i de flesta städer och en fotbollsplan. Där kan man leka och rasa ut sina impulser och sin märkliga humor. Inte i hotellreceptionen. Svart eller vit, man eller kvinna. Från afrika eller östeuropa. De ska inte vara i hotellreceptionen, de har ingen kunskap om hotellkulturen eller besökarens kulturella livsstil. Vi behöver inte ta diskussionen om rättvisebegreppet. Det är för ologiskt resonemang.
